Att filma svensk sommar är en utmaning. Att filma kossor i hagen är också en utmaning. Igår var uppdraget att göra båda sakerna samtidigt, och resultatet blev långt bättre än vi vågat hoppas på.
På plats vid 14:00 och möjligt att börja filma vid 20:00. Precis så är det att filma svensk sommar. Nu hade vi superkul medan vi väntade, passade på att ha grillfest och jobba med lite annat, men det är klart att det blir ganska stressigt när det väl ge en lucka i regnet. Lägg sedan på det att filma djur som ena stunden tycker att det är superintressant, för att i nästa sekund fly från platsen i hög fart. Utmaning kallas det – men riktigt roligt!
Projektet sträcker sig över flera månader och slutresultatet är en film som ska rulla på Nyvalla Lantbruks hemsida. Den ska låta människor besöka och uppleva lantbruket och verksamheten innan de ens kommit upp ur soffan, sånt gillar vi! Rätt tänkt helt enkelt och det visar att filma är till för alla, oavsett vilken berättelse som finns att återge.
Efter regn kommer solsken, ja i alla fall enligt Yr.no. De var dock ganska fel igår för efter regn kom ett helt magiskt ljus strilande genom en tät dimma. Bara att bocka och buga när naturen lägger ut en diffusion över hela landskapet som aldrig är uppnålig annars. Det var värt att gå över åkrar med massa tung utrustning, ta sig genom elstängsel med bara centimetrar som marginal och sick-sacka mellan koskitar stora som bildäck. Varje gång kameran rullade var det bara att njuta av vilket vacker landskap som återskapades på skärmen.
Jag har aldrig filmat kossor förut. Faktum är att jag har ganska lite erfarenhet av att filma djur, bortsett från vår hund som sätter fokusdragningen på prov bara av att sitta still. Vi vandrade över åkrarna igår kväll med vetskapen om att vi kanske inte skulle få något användbart alls. Robert, bonden som driver Nyvalla Lantbruk, förberedde oss på att kossorna mycket väl kan dra iväg i samma ögonblick som de ser oss.
Vi försökte jobba metodiskt, ta sekvens för sekvens och jobba oss lite närmre varje gång. Att det skulle gå så bra att jag till slut kunde stå med hela kamerariggen handhållen mitt bland djuren i hagen och bara lite nätt undvika att de slickade på Zeiss-objektiven hade vi aldrig vågat gissa. Vilka underbara djur som bjöd på sig själva och verkligen ostört roade sig framför kameran.
Bilderna här ovan är alla från igår. De tre stora är tagna ur filmkameran och de små är tagna med iPhone under tiden vi jobbade. Det skvallrar lite om vilket fantastiskt ljus vi fick de sista ljusa timmarna och efter en ”evighet” av väntan kändes det som en riktig belöning. Min iPhone-app skvallrade om att det igår faktiskt var 19 timmar dag (läs ljus), då tycker man ju att man skulle kunna filma mer än 2 timmar, eller?
