I förra inlägget kring att filma cinemtatiskt gick vi igenom hur framerates påverkar känslan i materialet. Nu är det dags att titta på hur du ställer in din kamera för att bidra till rätt look och känsla i materialet. Är du van att ta stillbilder så får du lov att nu tänka lite annorlunda.
Du vet nu hur framerates påverkar känslan i ditt matieral, det gick vi igenom tidigare. Nu handlar det om att ställa in din kamera på rätt sätt och att lära sig vilka parametrar som du inte får ändra på.
Är du van att ta stillbilder och kan hantera exponering med hjälp av ISO, slutartid och bländare är det kanon. Det är dock nu det för första gången (tyvärr inte sista) blir betydligt knepigare att filma jämfört med att ta stillbilder.
Jag satte ihop den här bilden för att ge en enklare översikt över hur du kan arbeta med exponeringen när du filmar. Det är mycket snack om hur ljusstarka kameror är idag vilket är häftigt men det stora problemet kommer snarare till hur vi stoppar ljus från att ta sig in i kameran. När du fotar stillbild kan du enkelt hantera detta genom att justera slutartid för att kunna behålla vald bländare (och därmed valt skärpedjup, DoF). Det går inte när du filmar, i alla fall inte om du vill att det ska se cinematiskt ut. Anledningen är att du ”måste” ligga på en slutartid på 1/50 för att få rätt mängd oskärpa och också för att slippa strul med vårt elnät om det finns ljus från lampor i bild.
Det här blir förstås ett problem om vi t ex är ute och filmar och det är solljus. Visst kan du skruva bländaren till F22, men det kommer inte att ge varken en fin bild eller en cinematiskt känsla eftersom få objektiv är användbara på så liten bländare och skärpedjupet blir i princip oändligt. Du tappar förmågan att styra tittaren och kontrollera blickfång med hjälp av skärpan.
Lösningen heter filter. Då kan du behålla både valt skärpedjup och en slutartid på 1/50, och helt enkelt minska ljusintaget till önskad exponering. Bökigt? Nej, inte när man är van vid det, men det är långt ifrån lika enkelt och smidigt som att ta stillbilder och jag vet att många av er läsare är stillbildsfotografer som vill börja filma. Se inte detta som ett bekymmer utan ställ om, ett annat sätt att jobba på.
När det gäller ISO är det viktigt att komma ihåg att så länge du inte filmar med en RED, Canon C500 eller en Alexa så filmar du inte i RAW. Det innebär att det är betydligt svårare att ta bort brus i efterhand jämfört med en stillbild. Var därför försiktig med att skruva upp ISO om det blir för lite ljus. Försök istället att hitta andra lösningar.
Som med alla andra regler finns det lägen när man helt klart ska bryta mot dem, men som grund är det viktigt att känna till dem. Det finns inspelningar där jag ställer kameran helt annorlunda av olika anledningar men då finns det en tanke bakom det. Det kan ha att göra med hur materialet ska hanteras i efterproduktionen eller att vi är ute efter en viss annan ”look” visuellt.
I tredje inlägget om att filma cinematiskt kommer vi att gå igenom hur skärpedjupet i många fall helt och hållet förstör den cinematiska känslan när det blir alldeles för kort och hur du ska tänka kring skärpedjup för att det ska vara ett verktyg för ditt berättande.
